Idag har dagen varit halvt bra och halvt dåligt. Saphira bara skällde hela morgonen så jag körde till stranden och gick och tränade henne. Plötsligt dök en 5 månader valp upp och de hade så roligt. De fick leka jätte länge medan husse och jag pratade. Det visade sig att vi var nästan grannar. På eftermiddag kom min dotter på besök med sin chihuahua Sonny. De fick leta efter grisöra, sen gick vi en kisserunda. Allt bra tills vi satte oss och skulle titta på en film. Saphira bara skällde och skällde. Hon fick gå in i buren. Där skällde hon oavbrutet. När hon hade lugnat ner sig hämtade jag henne och då satt hon igång igen. Då var det in i buren igen. Samma procedur. Det tog aldrig slut. Min man säger att så där är hon bara med mig. Hon är så mammig och accepterar inte att jag ägnar mig åt någon annan. Hon skäller med en pippig röst som gör ont i öronen. Jag blir så frustrerad. Jag tycker att jag gör allt enligt konstens regler och det fungerar bra så länge det är bara vi två. Men så fort någon annan är inblandad går allt åt skogen. Jag känner mig så misslyckad och tycker att jag borde ge bort henne till någon som kan bättre. Så när min dotter skulle åka hem tyckte min man att hon kunde ta Saphira med sig till imorgon och vi kunde passa Sonny. Sagt och gjort fast jag tror inte det hjälper alls och jag saknar henne redan. Jag tror hon kommer att vara ännu mammigare imorgon när vi träffas igen och då har jag gäster för jag fyller år. Jag borde ha köpt mig en guldfisk istället.