Saphira och jag har precis varit på en underbar promenad runt dammarna och tittat på fågellivet. Vi såg en orm som slingrade sig iväg eller var det kanske en ål. Saphira tyckte att lukten var skrämmande men ganska lockande ändå. Vi lyckades gå runt hela dammen utan att hon kastade sig i vattnet. Hon är nästan bra men det är onödigt att chansa när det läker så fint. Ikväll har vår ridlärare lovat att vi skulle rida på stranden. Det ska bli härligt men jag är alltid så himla nervös när vi ska rida ute. Det är väldigt sällan vi kan och hästarna är inte vana så de blir lätt skrämda. De flesta ser framemot att rida ute och jag tycker det är så läskigt. Jag kan se framför mig hur min häst skenar iväg (det hände första gången jag satt på en häst) och allt möjligt hemsk händer. Har ni någon trick för att bli av med sin rädsla?  

Igår har jag varit på en fritidsgård utanför Höör med jobbet. Vi var 16 stycken som skulle arbeta under lördagen med att ge varandra tips och idéer om hur man kan jobba med barn. Sen på kvällen lagade vi mat, hade massor med lekar och åt den goda maten. Varm brie med tomat och lök, kyckling i grönpepparsås med ris och sallad och glass au four som heter glace norvegienne på franska, lustig vad? Sen var vi 8 som sov över. På morgonen var det frukost och städning. Vi hade jätte kul och har skrattat så otroligt mycket så det värker i magmusklerna.  Anders åkte till Malmö igår och cyklade med Saphira i västra hamnen och satt på uteservering. Imorse var de på promenad i skogen och när jag kom hem åkte vi till brukshindsklubben för att träna agility. Nu kan Saphira springa genom den mörka tunneln. Alla är trötta och nöjda och vi ska ha en lugn kväll.

saphira blir snabbt bättre och hon är mycket pigare och busigare. Vilken ärlig hund hon är. Jag måste erkänna att första året undrade jag ofta varför jag skaffade en lagotto. Jag tyckte att hon var så jobbig och funderade ibland på att sälja henne. Men idag kan jag säga som Tessan, http://lagottokrullisarna.bloggagratis.se/ Fan vad jag älskar min hund. Hon är så helt underbar. Allt tid jag har lagt ner på henne ge hon tillbaka med massor med kärlek. Hon har inte ett uns av elakhet i sig och vill bara ge och ge. Trevlig helg alla djur älskare och alla andra med.

 Första fem minuterna var Saphira lite förvirrad och okoncentrerad. Hon hade varit med om mycket under dagen. Ganska snabbt förstod hon vad det handlade om. Hanhundarna i gruppen rymde ofta från sina mattar för de kunde inte motstå Saphira men hon klarade av att jobba vidare. Men när instruktören försökte hålla henne i halsbandet medan jag sprang till andra sidan tunneln sa hon ifrån och slät sig loss. – försök inte komma hit och pilla på min hals du människa, jag litar inte på er längre. Hon vägrade komma nära mig om instruktören stod för nära. Så jag fick försöka klara det själv och det gick till slut. Hon är så fantastisk trevligt att jobba med, skärpt och hon har kontakt med en hela tiden. Och så visar hon så tydlig när hon har inte förstått eller när hon är trött.

Kolla vad vi hittade på Internet:

Hej

Eftersom väldigt mycket kommer från Kina idag, säkert hundhalsband, är allergi risker stora.

Kineserna tvättar inte av de farliga ämnena från processerna ordentligt.

Kinesiska pigment kan innehålla 10 gånger mer farliga ämnen än pigment från Europa.

Jag har läst någonstans att garvade material, läder, är speciellt farliga för hälso risker.

//Öst-dansken

Ylva Linde, dermatolog, svarar:

Svar till signaturen krångelfia.
På din beskrivning låter det ju som om du har nickelallergi och får kontakteksem när du använder örhängen och clips. Ofta har man en korsreaktion med andra metaller så att ett kontakteksem uppstår även vid kontakt med krom och cobolt. Allt läder som skall vara vattenavvisande, såsom läder i skor, jackor och handskar, garvas med kromsalter. Litet krom finns alltid kvar i lädret och kan alltså orsaka kontakteksem.Idag finns många skor av syntetmaterial och även av tyg och gummi.
Om man har en konstaterad kromallergi kan man också få specialbeställda läderskor av icke kromgarvad läder- men som sagt, de tål inte vatten något vidare.

och dagen är inte slut. Idag var vi hos veterinären kl 9.00 Saphira är alltid glad när vi ska dit, det finns en jätte trevlig hund där som är jämn gammal med henne. Han hjälper sin matte att ta hand om patienter, trösta dem som har fått avliva sitt djur, visa hundar hur man sitter på vågen, går och lägger sig snällt i sin korg när han måste vara hur vägen. Vi ställde Saphira på bordet och efter en snabb titt bestämde veterinären att hon måste raka lite för att se bättre. Det visade sig vara eksem och hon behövde raka mer. Då fick Saphira panik:  -vad gör ni människor, är ni inte kloka, jag ska snart på utställning. Så där kan ni inte göra, de andra kommer att skratta åt mig, sluuuuuuta. -Lilla Saphira det blir ingen utställning, sa veterinären, du måste bli frisk.  -men snälla matte, säg till henne, du har redan betald, vi..

- tyvärr älskling, vi måste. Det räcker att jag vet att du är vackrast, hela Skåne behöver inte veta. – neeeeeej, jag vägrar. Det fick bli en spruta med bedövning och sen en spruta smärtlindring innan veterinären kunde raka av henne hela halsen. Hon hade jätte mycket eksem. När vi gick hem hade vi med oss ett speciellt schampo, spray, antibiotika, smärtlindring och 1500 kr mindre i plånboken.  På eftermiddag var jag iväg till zooaffär för att skaffa strumpor så att hon inte ska klia sig. De hade bara en som jag köpte. Jag köpte en ny halsband också. Husse är övertygad att hon har fått kontakt eksem på grund av läderhalsbandet, (står någonstans på Internet). I djuraffären trodde de att det kunde bero på nickel allergi. Efter mycket letande hittade vi ett halsband med varken läder eller nickel. Sen gick jag till en annan affär för att köpa en till strumpa. Där hade de bara förpackningar med två. Så nu har jag tre. Efter att ha badat Saphira med den speciella schampo som skulle sitta på i tio minuter, försökt torka henne med fön som hon avskyr, spraya henne vilket få henne att slå bakut och övertyga henne att ha på sig dem förbaskade strumpor som hon bara sliter av sig var jag ganska slut. Hinner vila en stund innan det blir dags för första agility kurs. Nej föresten, jag måste tömma fågelbadet som frodas av bakterier sa veterinären. Det är Saphiras favorit ställe. Sniff, ingen strandpromenad heller på ett bra tag.

Vilken ärlig dag idag, sol men inte för varmt. Saphira älskar vara på gården och titta på fåglar. Hon verkar älska små fåglar. De stora försöker hon mest jaga bort. Hon låg säkert en halv timme och tittade på ett par små fåglar som byggde bo i ett hål i ett träd. Jag kunde inte få dem på bild. En gång var jag i en park med henne där det fanns canari fåglar i en stor bur. Hon satt och tittade hur länge som helst. Jag fick dra henne därifrån. Jag borde kanske köpa ett par fåglar till henne. Igår upptäckte jag ett infekterat sår på hennes hals. Vi ska till veterinär imorgon bitti. Hoppas det inte är något allvarligt. I morgon kväll ska vi börja på agility.

 Det var en intressant resa med många frågeställningar. Jag hade bokat möte med flera mäklare i olika delar av Provence. Vi kände till Rivieran då vi har varit på semester i Nice, Sanary, Antheor,mm. Vi har ofta kört bil runt omkring men vi upptäckte ändå att vi hade en romantiskt bild av Provence som inte riktigt stämde med verkligheten. För det första var det kallt och regnigt hela veckan för det andra var den första ställen vi besökte överbefolkad, övertrafikerad med dyra hus och ingen stans att promenera. Vad f.. ska vi göra här tänkte vi, sitta i sin trädgård med ett glas vin och glo. Andra dagen körde vi långt upp i bergen vid gorges du Verdon och bodde på ett medeltids slott. Vi hade en fin och avkopplande kväll. Vi pratade mycket under en fantastisk måltid om vad vi var ute efter. Vi ville någonting annat med våra liv, vilket är ganska vanligt tror jag när barnen flyttar hemifrån och man blir 50 år. Jag kunde tänka mig lämna allting och prova på vad som helst, meditations gård, hotell för människor med hund + kurser, restaurang, mm och jag trodde min man ville det också. Men det visade sig att han ville nog inte riktig ta det steget. Jaha, vad gör vi här då?  Leta efter ett semesterhus eller ett hus att bo i när vi blir pensionär? Det dröjer 15 år. Är Provence rätta ställe för oss eller ska vi inte flytta till Dalarna istället? Dagen efter körde vi till Mons, en liten historiskt by där vi hade sett en fantastiskt fin gammal gård, alldeles för dyr för oss men vi hoppades på ett mirakel och ville se den ändå. Vi körde många mil i en vacker men helt öde landskap och kom fram till byn. Det var vackert men långt ifrån civilisationen. Helt tom från oktober till maj, inte en ända affär på flera mil avstånd. Där kan man inte bo. Tredje dagen åkte vi till Bagnols en Foret. Där träffade vi många trevliga människor, byn var levande året om, omringad av berg, vingårdar, olivodlingar och massor med vandringsleder, en halv timme från havet. Vi tittade på flera hus och utanför byn hittade vi ett sagolikt ställe som hade allt vad vi önskade oss. Stor trädgård på 7000m2, utsikt över bergen, swimmingpool, inga grannar för nära men ändå nära centrum, byggförbud i hela området, ända ljud var fågelkvitter. Men det fanns en hake, huset hade bara ett sovrum och byggförbudet gäller egen tomt också. Jag hade drömt om ett ställe där det fanns gott om plats för alla som ville komma hälsa på. Allt vi såg efter detta kändes inte rätt. Det följde två dagar av vånda då vi argumenterade för och emot. Ena stunden tyckte vi att vi skulle slå till eftersom priserna har gått ner och snart ska gå upp igen nästa stund tyckte vi att det var dumt att köpa ett ställe som var för liten. Dessutom var vi inte ens säkra på vad vi ville med våra liv. Dagen innan vi skulle åka hem la vi ändå ett bud som ägaren accepterade. Sista dagen tillbringade vi på stranden utanför Nice och lovade oss att inte prata mer om huset den dagen. Det var svårt att tänka på något annat. När vi kom hem igår kväll hälsades vi av två glada hundar och en trött dotter. Vi fick höra att våra grannar, som sätter på musik jättehögt hela dagen och låter sina barn skrika hur länge som helst utan att trösta dem, hade klagat på att vår dammsugare stör dem. Vilken fräckhet. Idag bestämde vi oss att vi inte ska köpa huset i Provence men att vi måste definitivt leta vidare.    

Si vous voulez la traduction en francais ecrivez un commentaire que je sache si il y a quelqu’un qui lit le blogg en francais.

idag var en lugn dag, trädgådsarbete, läsa böcker och äta gott. Men på eftermiddag ringde min dotter gråtande. Hon hade varit och handlat på Netto med sin pojkvän, hade känt sig febrig och inte ätit nåt. inne i affären svimmade hon och slog huvet i marken, spräkte ögonbrynen. Pojkvännen blev jätte rädd och ropade på hjälp. Folk i affären fortsatte handla som om ingenting hade hänt. Han fick bli arg för att få folk att reagera. Det hände mig samma sak när jag var gravid och hade en tvååring i vagnen. Jag svimmade i en affär. Ingen hjälpt mig eller frågade hur det var med mig. Jag vaknade till, reste mig och tog mig hem. Att folk inte skäms.

Imorgon åker lillmatte till Paris igen fram till sommaren och Anders och jag åker till provence för att titta på hus. Saphira får stanna hemma denna gången med stor matte och lilla Sunny som är jätte jobbig. han har inte förståt att Saphira har sluttat löpa. Hon försöker plata till honom med tassen men han ger sig inte. Glad påsk, vi ses om en vecka. 

aujourd'hui etait un jour calme, travail au jardin, lecture, bon repas. Mais dans l'apres midi ma fille m'a telephone en pleurs. Elle se sentait fievreuse et n'avait rien mange. En allant faire des courses elle s'est evanouie dans un magasin, a tape la tete parterre et c'est ouvert l'arcade sourciliere. Son copain c'est affole et appelait de l'aide mais dans le magasin les gens on fait comme si de rien n'etait et on continue leurs courses. Il a du se facher pour que les gens reagissent. Il m'est arrive la meme chose quand j'etais enceinte et j'avais un enfant de 2 ans dans la poucette. Je me suis evanouie dans un magasin et personne n'est venue m'aider. J'ai repris mes sens, me suis relevee et je suis rentree a la maison comme j'ai pu. Quelle honte.

Demain la petite maitresse repart a Paris jusqu'a cette ete et Anders et moi nous partons en provence chercher une maison. Saphira reste a la maison avec la grande maitresse et Sunny qui est tres penible. Il n'a pas compris qu'elle n'est plus en chaleur. Saphira essaie de l'aplatir avec sa patte mais il n'arete pas pour autant. A la semaine prochaine, Joyeuses pacques.