Från Bastia körde vi 2 mil längs små, krokiga vägar till Nonza, en liten by som håller sig fast i en svart klippa. Klippan stupar rakt ned i havet och det finns en lång strand som man når genom att klättra ner genom gamla odlingar. Längs hela bergs sida finns det gamla odlingar i terrasser omringad av stenmurar. För i tiden odlades oliver, mandlar, kastanjer, mm. Det är ofattbart hur hårt folk fick jobba i sån otillgänglig terräng med ett sådant klimat. Då fanns det inga vägar till Bastia och kvinnor fick gå till fots i bergen med sina varor på huvudet för att sälja dem där. Ibland födde kvinnorna ensam längs vägen. Idag lever människorna mest av turismen men alla terrass odlingar och murar är välbevarade. Det huset vi hade hyrt var bara 36 kvm men den var omringad av 10000 kvm mark. Saphira fick vara lös och kunde gå var hon ville men hon höll sig för det mesta hos oss. Hon vaktade runt huset. På nätterna kom det några vild svin, vilda kor och rävar runt huset och hon kände lukten av de på morgonen. Dessutom fanns det tre katter och nio kattungar som jag fick mata när ägarna var borta. Saphira ville inte ha dem runt vårt hus. När jag frågade ägaren om Saphiras skällande inte störde för mycket svarade han: vad då? Det är en hund, hundar skäller! Bilderna är från runt huset.