På Korsika finns det många fina stränder och tro det eller ej men av alla vi besökte, ett tio tal, fanns det inte en enda som hade hund förbud, inte ens koppel tvång. Saphira fick följa med och bada med oss varje dag. I början hade vi henne kopplad men när vi märkte att de andra lät sina hundar gå lösa gjorde vi likadant.(på sista bilden ser ni en liten prick, det är saphira som kommer springande längs standen) På den strand vi var oftast hamnade vi alltid bredvid en italiensk familj som hade en pyrenéerhund och en springerspaniel med sig. Våra hundar hälsade på varandra första dagen sen vad det bra med det. Pyrenéerhunden brukade ta sig små promenader upp bland klipporna då och då annars satt han under sin parasoll som var pytte liten. Saphira hade en större parasoll men när hon hade badat hänvisade hon att rulla sig på mitt badlakan. Hon försökte knuffa undan mig och breda ut sig. Då kom pyrenéerhunden och lånade Saphiras parasoll. Det gjorde också springerspanieln ibland fast han var mer intresserad av att gå omkring men de flyttade på sig så fort Saphira ville ha den. Man blir fascinerad över hur hundarna beter sig när de får mycket frihet, de är påhittiga och löser det mesta på ett fredligt sätt. På Korsika var det inte en ända som frågade vilken ras Saphira var men när vi satt bredvid italienarna pekade vi på Saphira och sa – italiano! Då svarade de – si si Lagotto, bellisimo! På väg hem fanns det en stor fontän. Jag brukade doppa hela Saphira i den för att bli av med saltet. Då hann hon skaka av sig och bli torr innan vi kom hem.

En dag tog vi en båt till ett ställe som heter Agriatte öknen där det finns fina sandstränder. När vi kom upp på båten visade personalen direkt var det fanns vatten till hundarna och berättade hur viktigt det var att hundarna drack mycket. Sen var det bara att gå och sätta sig var man ville, till och med inne på restaurangen. När jag bodde i Frankrike för väldigt många år sedan kunde jag ta min hund med mig när jag var och handlade mat, in hos bagaren, in i köttaffären men nu på kontinenten som korsikaner kallar resten av Frankrike är det förbjudet på fler och fler ställe. Jag tror att det kommer att bli likadant som i Sverige så småningom.

Det var helt underbar att kunna umgås med sin hund 24 timmar om dygnet. Hon fick vara hemma själv en ända gång, den 14 juli för jag var inte säkert på hur hon skulle reagera på fyrverkerier annars följde hon med överallt i nästan fyra veckor. Hon har verkligen mognat och har lärt sig kommunicera. När det var någonting som hon inte förstod tittade hon mig rakt in i ögonen och frågade: vad händer nu? Hur ska jag göra nu? Ska jag följa med husse eller ska jag vara med dig?