Ikväll var det dags för agility igen. Det är så roligt att träna med Saphira. Hon är skärpt från början till slut, hon är fokuserad och tröttnar aldrig. Förra gången fick vi tips från vår instruktör att träna slalom varje gång vi gick ut. Innan hade jag slalom banan i trädgården och vi tränade ett par gånger i veckan. Nu har jag flyttat den framför huset bredvid ingången. Varje gång vi har varit ute tar vi slalom en gång fram och tillbaka innan vi går in. Vilken skillnad det gör!  Det fungerar mycket bättre att träna lite och ofta än att träna länge få gånger. Saphira har börjat löpa så det blir lite jobbigt för hanhundarna, de tappar lätt koncentrationen dessa stakare. Hon får bli hemma när hon höglöper. Det kan bli lärorikt att gå på träning utan hund en gång så man kan titta ordentligt hur man ska dirigera.  Jag ska försöka hitta en agility bana i närheten av Båstad så vi kan träna på helgerna också. Är det någon som vet hör gärna av er. God natt.

Det blev ett fint bröllop. Våra döttrar Anouk och Nathalie skulle vara vittne men Anouk fick inte ledig från sitt jobb. Taskigt att ingen ville ställa upp och byta skift med henne. Dagen efter ställde hon själv upp för en som var ledsen och inte orkade jobba. Men i slut ändan är det nog bättre att vara snäll mot andra än bara tänka på sig själv. Hon skickade Sunny istället men hundar får inte vara vittne så vi fick ringa till en god vän, Maggan, som blev glad att ställa upp. Vigselförrättare kom till vårt hus. Det var fint väder så vi stod ute på terrassen. Han läste en fin dikt som kändes helt rätt. Hundarna verkade förstå stundens allvar och skötte sig fint. Vi drack champagne och åt smörgåstårta sen gick vi till en restaurang för att äta huvudrätt och efterrätt.  Så nu är vi gifta igen och denna gången vet vi vad vi ger oss in på.

ett stycke ur ”Profeten” av Kahlil Gibran:   

Almira talade åter och sa:

”Vad säger du då om Äktenskapet?”

Han svarade och sa:

- Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.

- Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar. Men låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er.

- Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.

- Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

- Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.

- Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam,

liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.

- Giv era hjärtan, men icke i varandras förvar, ty endast livets hand kan rymma era hjärtan.

- Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära , templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga

ett stycke ur ”Profeten” av Kahlil Gibran:    Almira talade åter och sa:

”Vad säger du då om Äktenskapet?”

Han svarade och sa:

- Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.

- Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar. Men låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er.

- Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.

- Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

- Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.

- Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam,

liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.

- Giv era hjärtan, men icke i varandras förvar, ty endast livets hand kan rymma era hjärtan.

- Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära , templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga

Under tiden jag var skild köpte jag en ny hund, en tik denna gången, blandning av Collie, Labrador och Golden retriever. Hon fick heta Chipie. Hon var det perfekta familjehund, krävde en hel del motion men var alltid lugn inomhus och snäll mot allt levande vilket är bra när man har två barn. När Anders och jag hade varit skilda i sex år blev vi tillsammans igen, denna gång särbo. Varje fredag kväll bjöd jag Anders på en god middag med vin. Då bodde jag i Malmö. Efter maten tog han för vana att ta en promenad med Chipie genom parken, ner till hundstranden , stopp på Salt och Bryggan(en restaurang i västra hamnen) för en öl och sen hem. På sommaren brukade dem bada i havet också. Ibland följde jag med ibland inte. När Chipie blev tio år fick hon tumörer i lungorna och skulle avlivas en måndag. Då bestämde Anders att han ville ta en sista promenad med henne. Hon orkade inte gå så han beställde en taxi. Framme på salt och Bryggan  berättade han att det var sista gången för Chipie och då  fixade de en fin middag till henne, sen tog dem taxi hem. En sådan man som behandlar ens hund på det viset kan man bara älska. Kort efter blev vi sambo. För ett och ett halvt år sedan skaffade vi vår första gemensamma hund Saphira, vår lilla ädelsten. Och håll i er gott folk, i morgon den 10 september, samma datum som för 26 år sedan ska jag gifta om mig med min förre detta man Anders. Vi ska gifta oss i vårt hus i Båstad. Vi ska stanna kvar där till på måndag. Vi ses igen då.

Nu ska jag berätta om den första hund jag fick vid 14 års ålder efter många år tjatande.  Det var en hane, en riktig byracka som såg ut som en Border collie.  Jag fick honom på julafton. Vi brukade fira jul hos mormor och morfar med hela släkten. Mina kusiner fick en massa presenter och jag fick bara en ful gul tröja. Jag fattade ingenting men teg och svalde min avundsjuka. Men plötslig dyker en liten svart och vit valp i dörröppningen. Jag står längst in i rummet men han bryr sig inte om någon annan och springer rakt emot mig. Jag behöver inte berätta hur lycklig jag var.  Han fick heta Kazan. Det gick inte att få honom att stanna hemma när vi var borta. Han hittade alla möjliga sätt att rymma så vi gav upp. Han dök upp ibland i min skola eller på mina föräldrars jobb. Han hälsade på hos släktingar och fick något gott. Men det som är intressant är att han vaktade mig och lät ingen kille komma i närheten av mig. Tjejkompisar fick gärna pussa mig som man gör i Frankrike men killar, de fick passa sig. Jag träffade Anders på Rivieran och första gången han kom och hälsade på accepterade Kazan honom direkt. Han följde honom överallt. Det var bevis nog att han var den rätte. Vi gifte oss den 10 september 1983. Kazan dog ett par år efter vi hade gift oss. !993 skilde vi oss och ni får veta fortsättningen imorgon.

I fredags när vi kom fram till vårt hus var det en liten ensam kalv på vägen. Först var han rädd och försökte gå iväg på sina vingliga ben men sen när jag muade kom han till mig och började suga på mina fingrar. Anders åkte upp till närmaste bondgården och berättade. De skulle komma hämta kalven. Det tog tid och eftersom kalven följde med mig överallt gick jag mot gården med honom. Det visade sig att han föddes på natten alldeles för tidigt. Dessa kalvar är inte lätta att hitta. Det var en av dem fyra korna som är i hagen utanför vårt hus som fick honom.  

På kvällen kom Anouk och Sunny med tåget från Malmö och på lördag kom Nathalie. Saphira har gått på upptäckts färd på tomten och hittat ett ställe att gräva under huset. Vi var på promenad längs stranden på Riviera sen var det skönt att få vila vid brasan.

Vi har inte fått internet än i Båstad så det blir inget inlägg före på måndag. Idag blir det bara jobba, packa och ge sig iväg. Trevlig helg, vi hörs igen på måndag.

Första gången Saphira träffade henne var bara några veckor efter en släkting till oss hade skaffat henne. En två årig blandning av rottweiler, labrador och schäfer. Hon hade bott mer eller mindre instängt i en lägenhet med en äldre tant. Perra var hyperaktiv och Saphira var jätte arg på henne. Sen träffades dem igen i helgen i Båstad. De hade väldigt kul tillsammans. Den hunden har blivit så fin och lugn. Idag kom hon hälsa på i Lomma och de lekte länge sen bjöd Saphira henne på mat. Hon visade henne var matskålen fanns och lät henne äta först. Det är så jag  uppfattade saken i alla fall sen får hundexperter säga vad de vill.

Ikväll var jag på föreläsning i Arlöv om hundspråk med Renée Sjöberg. Det var ordnat av sydskånska kennelklubben. Hon hann inte visa så mycket fast det höll på i tre timmar med jag fick lust att lära mig mer.

Idag har Saphira fått ta det lugn, det var ändå så himla varmt. Vi tog bara en promenad runt damen. Hon är i en period där hon är som en valp igen. Hon biter mig i fötterna och sätter krokben på mig. Hon får tag på äpple och kastar dem i luften och jagar dem. Hon biter sig fast i kopplet och försöker dra mig åt motsatt håll än vad jag vill. Så en vanlig enkel promenad är ganska påfrestande ändå. Ikväll vara jag på ridning och gjorde stora framsteg. Polletten trillade ner och jag fick en bättre sitts och använde mina hjälper på rätt sätt. Så underbar det känns när det blir rätt och hästen går i fin form. Jag svävade på moln på väg hem och nu ska jag sväva vidare med Saphira för sista kissrunda. God natt.