En kompis arbetskamrat funderar på att skaffa sig en Lagotto valp runt midsommar och hon undrar vad det är för skillnad mellan en Lagotto och en annan hund. Jag har bara levt två år med en Lagotto tik och jag känner inte till hur alla andra raser är därför är jag ingen expert. Jag tänkte att vi kunde hjälpas åt, vi som har Lagotto, att besvara frågan. Jag kan berätta hur min hund är och ni kan skicka komentar om hur era hundar är.
Min Saphira, hon var aldrig klumpig som många valpar är utan det var full rulle från början. Hon undersökte allt och provade sig fram utan rädsla. Om hon slog sig testade hon igen tills hon förstod hur det skulle gå till. Rätt som det var stod hon på bordet eller i fönsterkarmen. Hon lyckades sno disktrasan, det gör hon fortfarande, där jag tycker det är omöjligt för henne att komma åt. Jag har fortfarande inte Lisstat ut hur hon gör. Varje kväll vid åtta tiden blev hon som besatt och far runt, runt och blev helt galen om man försökte stoppa henne, detta oavsett vad vi hade hittat på under dagen. Jag har hört att det är ganska vanligt oss Lagotto. Det försvann när hon var kring ett år. Hela första året gick det inte att sätta sig och läsa en bok eller titta på en film, hon ville ha uppmärksamhet. Fick hon inte det hittade hon på jävelskap som att sno räkningar och riva sönder dem, eller vad som helst som fick igång oss. När vi tog hem henne fick hon sova i en bur. Hon var lite ledsen och rastlös första natten. Andra natten var det helt tyst. På morgonen upptäckte jag att hon hade tagit sig ur buren, dragit ner mina kläder från soffan och lagt sig på dem. Det har aldrig gått att tvinga henne någonting, den bästa vägen är att lära henne hur hon ska göra. Hon vill lära sig och vara till lags bara hon förstår vad man vill henne. Med Saphira gäller det att samarbeta, inte bli arg och härskande. Hon är klok, förstår saker innan man ens har hunnit tänka själv. Hon älskar att arbeta, t.ex agility, spår, sök. Rally lydnad tyckte hon var tråkigt efter ett tag. Det verkar som Lagotto visar tydligt vad de tycker om eller inte. Det fanns en Lagotto i vår Agility grupp som tyckte att det var dötradigt efter han hade hoppat banan två gånger så ibland gick han bara till bilen. Saphira är ganska lugn nu när hon är snart två år men om jag inte har tid och lust att träna något på ett tag hittar hon på bus igen. Hon är väldigt social och hälsar gärna på allt och alla men dem får inte vara för burdusa. Det gäller människor och hundar. Hon vill helst vara kompis och inte bråka men vill en hund bråka med henne blir hon arg och kan slåss om det behövs, annars går hon hellre undan. Blir hon rädd för något flyr hon först en bit och sen kommer tillbaka i sin takt för att undersöka saken. Hon är nyfiken på allt och hemma sover hon bara om jag själv inte gör något annars måste hon vara med och studera vad jag gör, skala potatis, duscha, borsta tänderna, sy, vad som helst, allt är intressant. Det bidrar säker till att hon förstår väldigt snabbt vad som är på gång. Hon är väldigt kelen och vill gärna sitta i knän eller tätt ihop och bli klappade i timmar eller få massage. Lagotto fäller inte, det är lätt att lära sig klippa dem men Saphira tycker inte alls om att få pälsen omsköt och tovorna är ett plåga. Ska man inte ställa ut är det bara klippa bort tovorna och raka av hunden ett par gånger om året. Ska man ställa ut är det en del jobb. En sak som är fantastisk är att de luktar så gott även när de är blöta. Jag kan bara borra näsa i pälsen på Saphira och njuta av lukten. Vad jag har förstått finns det lika många personligheter som det finns Lagotto vilket är ett bevis på att de är intelligenta. Så nu alla Lagotto ägare, berätta hur era hundar är.
Sophia
3 februari 2010 22:09
Beror på vilken ras hon jämnför med såklart =)
ett plus med lagottos är att de i många fall är allergivänliga och de fäller inte.
Men enligt mig så måste man tänka på att deras päls ska trimmas, lagotton behöver stimuleras tankemässigt och motionsmässigt och de funkar sällan som soffpotatishund, de vill vara aktiva =)
De första åren med en lagotto kan vara krävande.
De gillar att vakta och skälla när någon kommer eller gräva i trädgården.
De är väldigt smarta hundar och hyss förekommer ;)
Men sedan är det också en underbar ras!!
Rekommendera henne att läsa lagotto boken =)
http://gottisar.bloggplatsen.se
Stella och Doris matte Lotta
3 februari 2010 23:11
För mig kommer det nog aldrig att finnas någon ras som kan mäta sig med Lagotto, jag är helt fascinerad av denna ras. För mig är de som en blanding mellan hund, katt, apa och människa. Det som jag TROR är viktigast är att lära valpen från början att ta det lugnt, det ska inte hända saker hela tiden, det måste få vara tråkigt ibland. Mina två har full gas på ute men är lugna inne. Stella hade "valpryck" nästan varje kväll de första veckorna vi hade henne men sen lugnade hon sig, Doris har hela tiden varit en väldigt lugn valp. Jag kanske har haft tur för mina har nästan aldrig tuggat sönder något, en lypsyl och en plastbit på en dragkedja bara.
Lagotton är fruktansvärt envis och ibland behäver man vara bestämd men det mesta går att muta bort med en glad röst och en frolic :-) Jag har haft många hundar men jag har faktiskt aldrig kännt en sådan kärlek som jag gör för mina Lagottos, varje dag är en ny glad dag och mitt hjärta är fullt av kärlek till dessa krulliga ulliga hundar!
Sen håller jag med dig Laurence, de luktar gott!! Eller ja, Stella luktar inte så gott efter en skogspromenad med diken men i övrigt så :-) man får ju inte heller glömma att att många lagottos älskar att skita ner sig så man får ha ett brinnande intresse av att göra rent badrummet flera gånger i veckan!!!
http://blondinstella.bloggagratis.se
Tessan
3 februari 2010 23:48
En gång Lagotto, alltid lagotto! MEN en lagotto är en arbetande-sällskapshund annars kan den bli överjävlig och det är dom man ofta ser som omplaceringshundar. Nos arbete framför allt är dom överjäkliga på, men även kul att köra lydnad , men där ska man veta att dom är väldigt oberäknliga...ja och då menar jag att dom helt plötsligt kan få för sig att jaga en fågel just på tävlingsdagen vilket dom ALDRIG gjort annars! Men Lagotton är en väldigt intilligent hund och lär sig både bra och dåliga saker fort! Envisa som synden kan dom oxå vara. Tycker om folk,barn mm, men det krävs oxå att man lär dom från valpstadiet och inte väntar tills dom är ett halvår! Tyvärr många som är skotträdda/ berörda. ÄLSKAR vatten och badar gärna i vattenskålen som valpar;) Älskar att gräva, så fina rabatter är ett minne blott! Mattjuvar av rang, gör oftast vad som helst fär en godisbit. En del pälsar tovar lättare en andra, men sköter man om den från början så är det inte så jobbigt. Fastnar mycket snö i pälsen när det är runt -2 -0 gradigt. Clowner i stora mått, så man får sig ofta ett glatt skratt! Så vill man jobba med sin hund älskar skog och mark, ja då finns inget bättre en en Lagotto!!!
Kramis från oss!
http://minahundarochjag.blogg.se
Torstens matte Eva
4 februari 2010 08:24
Har haft några hundar innan Torsten, men har aldrig upplevt en hund som pinkat så mycket (gäller valp-tiden), han var rätt svår att få rumsren...gud, va vi fick springa!!! Han hade också världens race på kvällarna då han var helt galen :) Nu ett år senare har vi den mysigaste av hundar! Han har aldrig bitit sönder nåt, förutom då disktrasan och nån toarulle, han har aldrig snott mat, han är lugn o fin inomhus och otroligt rolig, många goda skratt har det blivit! Ute kan han vara helt vild, men jag ville ha en hund med mycket energi! Jag ville ha en hund som tycker om att vara ute med oss i skog o mark och när vi ska ut på sjön....Är inte intresserad av lydnad och utställningar och sånt, däremot kan det bli agility så småningom, men än är han så otroligt 'blimstrig' när vi ska göra nåt med andra hundar, såvida det inte gäller lek! Han är orädd o nyfiken och alltid glad! Ingen bråkstake alls, även om han kan säga till ibland.
Pälsvården är ju nåt jag skulle kunna önska bort...tycker det är ett enda duttande med denna päls, dessutom är ju Torsten inte särskilt samarbetsvillig vid denna procedur även om han blivit mycket bättre! Men man ska inte luras och tro att det är en barnlek med denna päls, vilket jag gjorde när jag läste om lagotto....
Jag pratar mej varm om denna ras och kan inte tänka mej nån annan just nu!
Kram på er!
http://prinstorsten.blogg.se
Bengta
4 februari 2010 10:19
Kan bara instämma med vad alla skrivit och för mig är det svårt att tänka mig en annan ras för lagotton är så speciell i kontakten på något sätt. Din beskrivning av Saphira stämmer fint med Smilla. Hon har alltid varit mycket lugn inne men kör loppet ute. Mat-tjuvar JA, har försökt med det mesta och visst just den gången så säger de ok matte ska inte ta men nästa gång har man ju inte sagt något om så då gäller det inte. Håller med Eva när det gäller pälsvården den har blivit väldigt jobbig för mig som har dålig arm och jag ångrar nu så i efterhand att jag inte vänjde henne med någon annan som skötte detta. Smilla var också sen med att bli rumsren och hört en del andra som tyckt att det tagit lång tid.
Men det gäller att vara uthållig ibland när man ska övertyga en lagotto som bestämt sig för något. Du får ha ett bra argument då hjälper det inte med några bestämda ord här gäller det att lägga fram ett bättre alternativ. Ge mig ett bra alternativ så lyder jag. Det hjälper inte stå där och skrika mina två brukar säga vi väntar till du har lugnat ner dig då först kommer vi och snackar med dig.
Tyvärr finns det fortfarande uppfödare som hävdar att detta är en lugn familjehund som inte kräver särskilt mycket jag tror inte de är så okunniga utan de blundar och ljuger. Välj en seriös uppfödare, det finns många och då får du en hund med bra egenskaper också.
Det bästa med lagotton är att de är så roliga man får så många glada stunder och trevliga skogsvandringar, aldrig har de tackat nej till att var ute oxh tröttnar inte i första taget. Om man inte kan tänka sig en hund som ofta badar i allt och smutsar ner sig och att det blir många besök i duschen ska man nog tänka sig för. Tycker annars att inne smutsar de inte ner särskilt mycket och som sagt de luktar inte så illa, ja nästan gott och det känns som en ulltuss man kör ner näsan i. Mjuka och smidiga när de rör sig inne så syns det inte någon förstörelse som klomärken och annat på golv och soffor.
Älskar man vara ute i skog och mark så finns det ingen bättre kompis än en lagotto.
http://teamlagotto.blogg.se
Sophia
4 februari 2010 11:23
De var rätt så nyklippta där =)
Men seda vet jag att de italienska lagotto hundarna har korta ben och är mer kompakta samt är inte lika stora/höga.
Det är om hon har äkta italienska lagottosar i sin stamtavla då =)
Men sedan så var mina rätt kortklippta då med =)
http://gottisar.bloggplatsen.se
Britt-Marie med Totti
4 februari 2010 22:33
Jag kan inte annat än att hålla med alla inlägg. Lagotto är detta och mycket mer...
Vad som är viktigt är att tala om att en lagotto kan vara nästan precis hur som helt. Stillsam eller överaktiv, social eller reserverad, osäker eller trygg. Följsam eller envis. Det finns alla varianter. Men man ska nog vara inställd på att det är en livlig och krävande ras. Jag tror också det är viktigt att prata med uppfödaren om hurdan hund man vill ha och hur man tänker sig att leva med den, så att uppfödaren kan välja rätt valp.
Det finns också en myt om att lagotto går så bra i flock och aldrig slåss med andra hundar. Jag tror att det stämmer nog så länge de är unghundar men har de blivit två-tre år så är de nog som hundar är mest.
http://www.tottskrutten.bloggagratis.se
ulrika
24 oktober 2016 23:07
klockren beskrivning av lagotto:)
Just dessa kvällsryck och att det absolut inte går att tvinga dem till ngt. Jag får uppfattningen att de är väldigt intelligenta och vill samarbeta och om jag inte förstår hunden eller om jag inte lyckas göra mig förstådd så får man fortsätta att försöka. Det handlar om tillit, hunden har en stor tilltro att man skall förstå varandra och om man inte gör det och tex höjer rösten så blir hunden besviken och tappar tilltron till en. Kanske låter dumt men det är min känsla. Detta är vår första hund och vi är absolut inga experter men han är den mest underbara varelse man kan tänka sig. Snäll, rolig, social och extremt lättlärd. Visst skäller han när det plingar på dörren eller om grannen mittemot går förbi (bara den grannen, de andra grannarna struntar han i). Det är ett givande och tagande, visar man respekt så får man respekt. Måste säga att vår lagotto är mänsklig fast han är en hund.
Ikväll var det sista gången på ridning för denna termin. Hästarna ska åka på sommarbete snart. Jag kommer att sakna Lawina, vi har kommit så nära varandra och hon har definitiv blivit min favorit häst. I morgon är det avslutning för agility, tråkigt ...
Här kommer lite bilder från uppvisningen. det gick bra och Saphira var duktig som vanligt. Hon låter sig inte distraheras av publiken.
Vi kommer att vara borta ett tag för min mamma har dött och jag ska åka till Frankrike. Saphira följer med.
...
I kväll var vi på agility träningen och lärde oss att styra hunden på distans. Tänk om man kunde stå i mitten och skicka hunden runt utan att behöva springa själv. Då hade man kunna hålla på med agility långt upp i ålder. Man hade kunna stå där med s...
