Lördag morgon var vi på plats vid kennelklubben kl.8.00 för att hämta all material till att bygga agility banor och transportera den till gamla ridhuset. Saphira fick vara lös och springa omkring för att värma upp innan träningen. De andra hundarna väntade i bilarna. När vi var färdiga med banorna var det dags att värma upp hundarna. Det visade sig att Klara, Saphiras kompis var där. De lekte som galningar i snön och Saphira var ordentligt uppvärmt vid det laget och blöt. All skitig spån i ridhuset fastnade på henne så hon blev svart på nolltid. Många deltagare var borta och vi blev bara fyra, två i varje grupp. Det fanns knappt någon tid att vila mellan varven. Vi arbetade i två och en halv timme. Till slut var till och med Saphira trött och missade hindren men hon försökte ändå. Vilken kämpe hon är. Som förra gången lärde jag mig mycket, bland annat hur jag skulle placera mig för att Saphira ska hoppa rätt och på så sätt skona sina framben och sin rygg. Hon är så vig så om jag ställer mig för långt bort vrider hon hela ryggen för att se mig. Inget bra!

Sen fick jag veta att jag hade en stor fördel jämfört med många. I vanliga fall måste man lära sig själv och lära hunden men jag slipper det. Saphira vet själv vad hon ska göra, jag behöver inte lära henne. Jag kan koncentrera mig helt och hållet på att ha kontroll över min kropp och placera mig rätt så fixar hon resten. Å andra sidan jag behöver träna väldigt mycket innan jag blir någorlunda klar till att börja tävla. Jag stressar för mycket och jag glömmer att tänka.

Söndagen kom vår dotters pojkvän från Argentina på besök i Båstad. Han fick prova på att bada bastu och doppa sig i havet. Han var så stolt att han klarade det och han kände sig som en riktig svensk. Sen gick vi långpromenad med hundarna. Idag har Saphira varit trött och inte haft något emot att ta det lugn.

Samedi matin nous etions en place pres du club canin a 8 heure pour aller chercher tout le materiel pour construire les  parcours et le transporter au manege. Saphira etait en libertee och courit au alentour pour s’echaufer avant l’entrainement. Les autres chien atendaient dans les voitures. Quand nous avions fini de constriure les parcours c’etait le moment déchauffer les chiens. Klara, la copine de Saphira etait la. Elles ont jouee comme des folles dans la neige et Saphira a ce moment etait vraiment echauffee et mouillee. Toute la siure salle du manege collait a elle et elle etait noir en rien de temps. Beaucoup de personnes manquait et nous n’etions que quatre, deux par groupe. Nous n’avions pas le teps de nous reposer entre deux passes. Nous avons travaille pendant deux heures et dei. A la fin ee saphira etait fatiguee et manquait les obstacles mais elle essayait tout de meme. Quelle batante ! Comme la premiere fois j’ai beaucoup apris, entre autre comment je doit me placer pour que saphira saute bien et qu’elle protege ses pattes de devant et son dos. Elle est tres souple et si je me place trop loin elle plie sin dos pour me voir.Pas bon ! et puis j’ai apris que j’avois un avantage par rapport a beaucoup d’autres. En principe il faut aprendre soi meme et aprendre a son chien ais je n’ai pas besoin de le faire. Saphira sait deja ce qu’elle doit faire, je n’ai pas besoin de lui aprendre. Je peus me concentrer completement sur le control de mon corps et bien me positioner et elle fait le reste. D’un autre cote je dois m’entrainer enormement avant d’etre prete a fairede la competition. Je stresse trop et j’oublie de penser.

Dimanche le copain argentin de notre fille est venu nous voir a Båstad. Il est alle au sauna et se tremper dans la mer. Il etait tres fier d’avoir reussi et se sentait comme un vrai suedois. Ensuite nous avons fait une grande promenade avec les chiens. Aujourd’hui Saphira etait fatiguer et elle n’avoit rien contre de se reposer.