saphira

Alla inlägg under juni 2010

Av laurence - 8 juni 2010 22:52

Ikväll var det sista gången på ridning för denna termin. Hästarna ska åka på sommarbete snart. Jag kommer att sakna Lawina, vi har kommit så nära varandra och hon har definitiv blivit min favorit häst. I morgon är det avslutning för agility, tråkigt det också. Det är så mycket roligare att träna när man är fler. Jag har inte hunnit anmäla mig till några tävlingar men Saphira är bara två år så vi har gått om tid. Jag vill inte slita på henne. Om tre veckor åker jag tillbaka till Frankrike, ensam denna gången sen blir det mest fritids huset i Båstad. Där finns det ingen internet. Vi tar en paus från bloggandet fram till augusti. Då hoppas jag att jag har kommit in i någon utbildning eller fått ett annat jobb. Vi önskar er alla tvåbenta och fyrbenta en glad sommar.


Ce soir c’etait le dernier jour d’equitation pour le semestre. Les cheveaux vont bientot partir aux champs. Lawina va me manquer, nous sommes tres proches l’une de l’autre et c’est definitivemant mon cheval prefere. Demain c’est le dernier jour d’agility, ennuyant ca aussi. C’est plus interressant de s’entrainer a plusieurs. Je n’ai pas eu le temps de m’inscrire a des concours mais Saphira n’a que deux ans alors nous avons le temps. Je ne veux pas l’user. Dans trois semaines je repars en France, seule cette fois si, ensuite je serai dans la maison de campagne a Båstad la plus part du temps. La il n’y a pas internet. Nous prenons une pause de blogg jusqu’en aout. J’espere que j’aurai eu mon entrée a l’universitée ou un nouveau travail. Nous vous souhaitons a tous, les deux pattes et les quatre pattes, un joyeux été. 

       

Av laurence - 7 juni 2010 18:14

Nu är vi tillbaka efter en omtumlande vecka. Vi kom fram till Frankrike på söndags morgon och sen var det massor att göra. Jag har förstått att det är stor skillnad mellan våra kulturer när det gäller dödsfall. Från lördags morgon till tisdag kl.11 fanns det möjlighet för folk att komma och be vid min mammas öppenkista. Det måste alltid finnas någon av de närmaste på plats och ta emot kondoleanser och berätta hur hon har dött. Det kom cirka hundra personer. Varje kväll är det gemensam bön vid kroppen för alla som vill. Tisdag vid elva stängs kistan med familjen närvarande. Sen är det lunch hemma för släkten, 25 personer. Efter lunchen hämtar vi kistan och kör sakta i kortege genom samhälle fram till kyrkan. Begravningen i kyrkan är en och en halv timme med olika ritualer. Kyrkan är proppfull och alla dessa människor kommer fram efter mässan och beklagar sorgen. Jag har nog pussat 200 personer dessa dagar. När detta är klart åker dem närmaste till kyrkogården och begraver kistan. Sen är det stor mottagning med mat för alla som vill komma, släkt, vänner, bekanta,… Folk ger kort med pengar till mässor, de som inte kunde närvara ringer eller skickar kondoleans kort. De närmaste veckorna måste vi i vår tur skicka tack kort för alla som har visat sitt deltagande på ett eller annat sätt. Som sagt, det är omtumlande men bra samtidigt att man sörjer tillsammans.  När jag kom tillbaka till Sverige kändes det väldigt konstig att det är så få som beklagar sorgen. Jag har förstått att döden är något som ska helst inte synas här men jag tror att det gör sorgearbete mycket svårare och ensammare. 


Saphira har haft det bra. Hon har passat på när matte hade tankarna åt annat håll att tigga mat hos alla med framgång. Hon har inte rört sin egen mat på hela vecka och ändå inte tappat en ända gram trots långa promenader med husse och Sunny. Hon var skendräktig och lyckades sno min brorsbarns gossedjur och bädda ner sig bland allas skor i hallen. Nu är hon trött och vilar mest hela dagen. 


tack alla ni som har visat sitt deltagande. 

Skapa flashcards