Det finns fortfarande en hel del att fixa i huset i Båstad men vi hann ändå med en fin höstpromenad på lördag morgon innan frukost. Fortfarande mörkt och frysen mark i början av promenaden men sen kom solen fram och lyste på de vackra höst färgerna. Kossorna kom fram som vanligt och glodde på Saphira som gömde sig bakom mina ben. Vi fick besök av några släktingar. De tyckte att Saphira hade blivit så lugn och trevlig. När de hade gått gick Saphira och jag i skogen och fortsatte med tryffelsök träning. Denna gång hade jag varit noggrann med att inte sätta tryffel lukt på mina pinnar men jag blir ändå inte riktigt klok på om det är pinnar hon hittar eller tryfflar. Nästa gång ska jag nog prova på annat sätt. Till lunch blev det vackra höstfärger med. Granatäpple i sallad är riktigt mumsig och nyttig.                     

Ni som har en Lagotto, ni vet att de snackar mycket. Ni som inte har kanske har svårt att föreställa er. Jag har haft hund innan men aldrig en som pratar så mycket som Saphira och förmedlar massor genom att stirra på en. Saphira hatar när jag pillar i hennes mustasch och redar ut tuvor medan vi tittar på tv. Hon klagar högljudd och försöker bita bort mina fingrar. Om jag inte slutar går hon ifrån mig men hon klarar inte av att inte ligga hos mig så hon kommer tillbaka, sätter tassen på min arm och stirrar på mig. Hon säger: ”kan du sluta nu?” OK säger jag, jag ska inte hålla på med din mustasch. Då ser hon nöjd ut och lägger sig till rätta. Om hon talar om för mig att hon vill gå ut och jag säger : nej, jag vill titta färdig på programmet. Då går hon en bit ifrån, lägger sig ner med nosen i svansen, tittar på mig anklagande och suckar högt. Men hon klarar inte av att vara sur mer än ett par sekunder så hon kommer tillbaka, tittar på mig med mild blick och säger OK då och lägger sig hos mig. Efter tio minuter reser hon sig upp, lägger tassen på min arm, stirrar på mig och frågar: är det klart nu? Inte än svara jag, då lägger hon sig ner igen med en suck. Och så ska hon ha koll på allt jag gör och verkar väldigt intresserad. Idag satt jag på soffan och sydd gardiner. Hon satt bredvid mig och följde alla mina rörelser och undrade vad jag gjorde. Jag glömde förklara för henne men hon lär väl förstå själv när jag sätter upp gardinerna. Man har aldrig tråkig med en Saphira.

Att veta att man har makt över en annan levande varelse men låta bli att använda det krävs mod och styrka. Att utöva sin makt över någon som är i beroendeställning   är ett tecken på svaghet och rädsla. Det tycker jag i alla fall. I dag tog vi en fin promenad i höstkylan Saphira, Nathalie och jag och pratade lite livsfilosofi. Ett par bilder på lilla Sunny som är så härligt och tror han är störst på jorden. Han är en riktig livsnjutare och tror att världen har skapats för honom. Jag köpte en korg och några filtar så vi människor kunde ta en filt när vi känner oss frusna. Sunny la beslag på den direkt, övertygad att det är till honom.      

Igår kväll var vi på agility träning igen. Det var tre svåra banor vi skulle öva på. Vi skulle lära oss dirigera med armen och axel och göra olika byte där man har hunden ibland på höger sidan ibland på vänster sidan.  Det är inte så lätt och vid ett tillfälle var jag så ivrig att få Saphira att svänga åt rätt håll att jag krockade med henne, snubblade och dök i marken, rullade runt och landade på ryggen. Saphira tittade på mig förvånad och undrade vad det var för slags dirigering.  Detta har vi aldrig gjort innan ju!  Förutom det lilla missöde gick det faktiskt väldigt bra. Idag har det inte hänt något speciellt, Saphira har tagit det lugn och jag har varit på ridning. Under några sekunder kände jag hur hästens bakben dansade under hans mage och förstod att det är så det ska kännas när hästen går i form och är eftergiven.  Nio års ridning innan det satt i några sekunder och visa säger att ridning är lätt och att det är ingen sport. Ok det går kanske snabbare för andra men ändå.  

Helgen har varit helt toppen. Jag blev så inspirerad av alla berättelser om Gotlands helg och kom på att det var länge sedan Saphira fick träna. Vi har varit så upptagna av agility att vi har glömt tryfflarna. Jag har märkt också att hon tar gärna upp spår efter kaniner och jagar därför tror jag att det är dags att träna igen på tryffelsök så att hon andvänder nosen till annat än jaga. Det är min egen slutsatts, jag vet inte om det fungerar så. Vi har mest tränat tryffel sök i trädgården eftersom vi inte hade tillgång till skogen. Så lördag eftermiddag smög jag iväg själv till skogen med tio träbitar som hade marinerad i canitruffe flera dagar. Jag grävde ner dem och markerade med en ätpinne. På söndag gick vi iväg och Saphira fick söka. Först gick det inte alls, hon förstod inte vad hon skulle göra, har aldrig sökt i skogen. Hon lyssnade mest på olika ljud och vädrade och skällde.  Men sen fattade hon och det gick bra fast långsamt. Hon hittade alla tio till slut utan hjälp. Men jag kom på att ätpinnarna hade jag rört vid med handen som höll i falska tryfflar så nästa gång får det bli svårare så att lukten finns enbart under jorden och jag får även sätta några pinnar utan tryfflar annars skulle hon kunna tro att det är pinnar hon ska leta efter. Vi har ett år på oss för att träna fast Gotlands båt på hösten???? Jag är så himla lätt sjösjuk och tror jag ska dö varenda gång jag hamnar på en båt som gungar. Jag har spytt mitt i restaurangen på Finlandsfärjan, jag har legat på golvet på alla möjliga båtar runt om i världen och väntat på min sista stund. Så vi får se om jag vågar utsätta mig för detta en gång till.

 När vi kom hem gjorde jag äppelmarmelad smaksatt med citrongräs. Det blev väldigt gott. På eftermiddag åkte vi iväg till en fin skog. Jag hann inte ta bilder, Saphira och husse var för snabba. Saphira fick posera istället och leka                                    lejonkungen.

Husse och Saphira bråkar om mattan. Ska man tugga på den eller sätta sin fot på den? Eller ska vi bråttas på soffan? Bilderna kommer alltid i oordning, så trött jag blir.                

Igår gick träningen jätte bra. Tre olika banor med tre olika grupper. Saphira och Dino den andra Lagotto hamnade i samma grupp. Dino var så roligt för han ville inte vara med. Han bara satt sig ner och ville inte flytta på sig. Med mycket möda gick det att locka honom att hoppa några hinder sen fick hans husse knuffa honom in i tunnel. Rätt som det var försvann han. Då hörde vi rop från andra sida fälten: ”hund på rymmen” Dino hade fått mer än nog och var på väg hem. Då insåg hans husse att det inte var någon idée att fortsätta. Saphira fick jobba desto mer men det bekom henne inte. Jag å andra sidan var helt slut.  Idag har jag varit borta större delen av dagen och kvällen, mötte på jobbet och ridning direkt efter. Jag får alltid dåligt samvete när jag är ifrån Saphira för länge. Innan hade jag dåligt samvete när mina barn inte fick den största delen av min tid, nu är det Saphira som har tagit över. Min dotter sa att hon kunde rasta henne på eftermiddag och det brukar vara en minimal runda. Anders hade missat att jag skulle vara borta och han hade inte tagit hand om Saphira på kvällen.  Men när Nathalie kom hem ikväll berättade hon att hon hade tagit en lång promenad på stranden med Saphira. Inte konstigt att hunden såg helt nöjd och trött när jag kom hem.